Inlägg 32: I vilket jag beskriver mitt planerade julbord

Det är planeringsdags för julbordet. Jag befinner mig lite mittemellan imitations-skolan, att vegomat ska likna köttmat (t.ex. ättiksinlagd aubergine och sojabullar), och skolan att vegomat står finfint på egna starka ben. I år har jag fått till det tycker jag. Jag återkommer att se hur det blir. Såhär kommer det att se ut om jag hinner med allt. Förutsättningarna är att jag är enda vegon i släkten.

 Kalla julbordet:

• Färska dadlar fyllda med getost
• Kryddig morotssoppa (Vi får se om den blir varm eller kall. Jag skippar krämen dock)
• Algsallad från Lotta Brincks "Det vegetariska köket"

Varma julbordet:

• Min julsallad som jag gör varje år (sallad 1 i länken fast jag använder helst gulbetor för det blir vackrast så)
• Sojabullar från Hälsans Kök
• Potatis i någon form (Det brukar min fasters trevliga familj fixa)
• Någon variant på ost
• Gott bröd

Jag återkommer med ett inlägg om hur julen blev i verkligheten.

Inlägg 31: I vilket min paradrätt klär sig i juleskrud

Jag har tidigare berättat om min paradrätt, potatisgryta med spenat och vanilj. Igår lagade jag den igen men jag bestämde mig för att klä skönheten i julskrud. Jag bytte helt enkelt spenaten mot färsk grönkål och bytte granatäpplena och russinen mot klippta torkade fikon. Jag tror att denna julvariant kan passa bra som middag på juldagen, när det är lätt att bli julmatstrött. Här kommer den-med copyright och cred till Lotta Lundgren.

• 2 vitlöksklyftor
• 1 gul lök
• 4 stora potatisar, fast sort
• 1 burk kokosmjölk
• 1 tetra kikärter (350 g)
• 1 1/2 tsk spiskummin, mald
• 1 1/2 tsk koriander, mald
• 1 krm vaniljpuder (pulveriserad vaniljstång, kolla hyllan för bakprodukter)
• 1 tsk socker
• ca 200-300 g färsk grönkål
• skurna torkade fikon

1. Finhacka vitlöken och klyfta löken. Skala och tärna potatisen.
2. Stek lök och vitlök i lite olivolja, tillsätt potatisen och låt steka med en stund.
3. Häll på vatten så att det precis täcks. Koka ca 15 minuter under lock tills potatisen mjuknat.
4. Tillsätt kikärter, grönkål, kokosmjölk, kryddor och socker. Smaka av med salt (börja med 1/2 tsk).
5. Låt puttra ihop till krämig konsistens ytterligare några minuter.
6. Servera med fikon och gärna kokt hirs.

Inlägg 30: I vilket jag resonerar kring jul och vego

Go'Kväll tog upp vegetarisk julmat i veckan. Jag var hoppfull när jag hörde det-jag jobbar ständigt på att uppdatera julmaten. Men vilken besvikelse det blev. Inte för att jag tror att kockar är några övermänniskor, men Johanna Westman begick det stora felet blandkostare gör-nämligen att dränka grönsakerna i grädde och ost. Det går men det är väldigt gjort och ganska tråkigt. Har man missat att man kan laga en vegetarisk paj eller gratäng, då kan man inte ha sett matprogram sedan Arne Weisse tände ljus på julafton.

Den stora utmaningen med julbordet när du slängt ut kött och fisk är enligt mig inte det varma julbordet utan det kalla. Visst man kan koka aubergine och lägga in i ättika för att det ska likna sill, men i min bok så finns det tillräckligt mycket god vegomat som står på egna ben. Att det är gott och ser vackert ut går före den traditionella julmaten.

Min tanke för det kalla julbordet är att göra en snygg sallad och dadlar med getostfyllning. Jag äter hellre det som förrätt än att imitera något eller bara äta ost. Jag är ensam vegetarian dessutom. Kanske jag vågar mig på en kall soppa också, att dricka i ett fint glas. Jag tänker tapas och plockmat. Ingen har svultit ihjäl vid ett julbord.

Vill ni se hur det gick till i Go'Kväll kan ni titta här.

I nästa inlägg klär sig min paradrätt i juleskrud.

Inlägg 29: I vilket jag kokar soppa för många världar

Idag lagade jag ett recept från min favoritkokbok "Det vegetariska köket" av Lotta Brinck (borde förövrigt alla som är vegetarianer eller umgås ofta med dem ha hemma). Det blev en soppa på två sorters potatis. Det här är vad som behövs.

6 potatisar
1 sötpotatis
1 gul lök
2 buljongtärningar
1 liter vatten
2 majskolvar
½ tsk spiskummin
½ tsk timjan
pressad citron
salt

Det är inte svårt att laga. Skiva bara potatisarna (båda sorterna) grovt, hacka löken och koka tillsammans med kryddor, buljong och vatten i 10 min. Därefter mosar du potatisen i grytan med en potatisstöt. Det behöver inte bli helt slätt. Skär majskolvarna i 2-3 cm tjocka skivor och låt koka i 2-3 min. Servera med t.ex. avocado, ett klick creme fraiche eller vad du nu gillar.

Jag hade inte så höga förväntningar på den här soppan men den är god. Däremot kommer jag att byta majskolvsskivorna mot majskorn nästa gång. Smaken av majs förgyller, men de är jobbiga att äta. Jag tror dock på denna soppa som grund för bonusmat. Den blir troligen en höjdare att hälla i t.ex. kokta bönor eller några strimlor quorn i den.

Det roliga med smaken i den här soppan är att den lika gärna kan ha traskat ut ur ett kök i Peru, som ur en skål på "The Green dragon" i Fylke, eller i en stuga i Westeros. Därav en soppa för många världar. Vi vet dock att den kommer från nya världen.

Inlägg 28: I vilket jag presenterar min paradrätt

Smaskens tog upp frågan om vad en paradrätt är. Det är en intressant fråga. Jag har inte så mycket att lägga till till hennes definition, att det är en rätt som du längtar till, återkommer till och gärna bjuder vänner och bekanta på. Gillar också hennes tanke om att en paradrätt inte måste vara oföränderlig, men jag har inte gjort några större förändringar av min. Har inte känns att det behövs.

Min paradrätt är Lotta Lundgrens potatisgryta med spenat och vanilj. Det var kärlek vid första tillagningen. Även om det är Lotta som har skapat den så är det min matfilosofi i ett nötskal, vegetarisk, ovanliga smakkombinationer som passar bra ihop utan alltför svåra eller dyra ingredienser. Har serverat den flera gånger och alla som har ätit den, oavsett matpreferenser, har gillat den. Fördelen är också att den är mild så den kan serveras med olika styrka på tillbehören. Nu var det ett tag sedan, men snart. Kanske vågar mig på en ny variant med grönkål.

Inlägg 27: I vilket jag hyllar enkelheten

Detta med italiensk enkelhet är ju snudd på den tröttaste matklyschan som finns men idag så lagade jag ett recept, signerat Fernando Di Luca, eller rättare sagt hans mamma. I korta drag så skär du broccoli i bitar, kokar tre-fyra minuter och fräser dem sedan med färsk vitlök, tunt skivad, och chili i olivolja. Jag hade inte färsk chili så jag tog flakes ur min burk. Så gott och enkelt. Enligt Fernando går alla kålsorter att laga på detta vis. Jag åt den tillsammans med de perfekta bönbiffarna och couscous gjord på vattnet från broccolin. Det blir full pott, jag kommer snart att laga det igen.

5 nitar av 5:)

Här hittar du receptet i sin helhet..

Inlägg 26: I vilket det inte blir som jag tänkt mig, men sedan sagolikt

Jag hade bestämt mig för att laga Vegologis svartkålspasta med morots- och äppelsås. När jag står där och ska laga en alldeles för sen lunch upptäcker jag att JAG HAR SLUT PÅ KUMMIN! Såg här såg originalreceptet från Vegologi ut:

Pasta, gärna tagliatelle
Svartkål eller grönkål
Kallpressad rapsolja
Morot
Kumminfrön
Äpplen
Okryddad tomatpuré
(Havregrädde) 
Salt

När jag accepterat att kumminen var slut så dök jag in i skåpen och kollade vad jag hade. Det blev en kombination av fänkål, rosmarin och muskot. Hade inte så mycket tomatpuré heller så jag kompenserade med mer havregrädde.  Jag använde också örtsalt istället för vanligt salt. Det blev ljuvligt gott. Fänkålsfrön ger den enklaste mat ett lyft, och en eterisk känsla utöver vardagen.

Inlägg 25. I vilket bönbiffarna blir sällsynt goda

Min familj träffades igår:) Jag erbjöd mig att ta med mig eget protein eftersom övriga familjen skulle äta lax. Jag valde att använda mitt favoritrecept på bönbiffar från Lotta Brincks "Det vegetariska köket", denna gång med gulbeta och kikärter. För att ta upp fisktemat använde jag Santa marias kryddblandning "Seafood and fish" (som namnet till trots är helt vegetarisk) som bl.a. innehåller saffran, fänkål och dill. Som grädde på moset så hade jag alla ingredienser utom nämnda fiskkrydda hemma så priset blev samma som att köpa någon soja-tjofräs. Jag vet inte vad det var men smaken blev fantastisk-len utan att vara mesig och som en liten gyllene stjärna i munnen. Jag kommer snart att använda denna krydda i bönbiffar igen:)

Inlägg 24: I vilket jag blir förälskad i cocosolja

Jag gillar cocos. I mat, i hudvård och som doft. Det var inte ett så långt steg att prova ekologiskt cocosfett eller cocosolja, som enligt vissa nya rön ska vara ruskigt hälsosam. Hur det är med den saken får tiden utvisa men  jag provade idag och dryg är den. Det räckte med en tredjedel av den mängd olja som jag brukar behöva när jag steker halloumi. Jag har valt cocosolja som är neutral i smaken men jag hoppas att testa med cocossmak i framtiden. Det kommer att komma fler inlägg om cocosoljan.

Inlägg 23: I vilket jag gör en annorlunda frukost och levererar dagens hjärnsläpp

Kvällsarbete har sina fördelar-nämligen den att det finns tid att laga frukost i lugn och ro. Imorse lagade jag en omelett med lite bulgarisk vitost i. Blev mycket gott. När jag tänkte på att vitosten inte är ekologisk så började jag fundera på ersättning. Tanken ploppar upp "Jag undrar vad man har i veganska omeletter?"  Ja, ni hör själva. Jag ska inte tänka innan första muggen te;)

Inlägg 22: I vilket en veckosallad antar en mer sensuell kryddning

Ett av de bästa recepten som jag lärde mig på Viktväktarna är att göra en veckosallad. Den görs så enkelt att du fyller en skål på c:a 2-3 liter med de grönsaker som du gillar och som tål att få en varm lag över sig. Denna gång valde jag

• Vitkål
• Morötter
• Kålrot
• Rödlök

När grönsaker skurits/rivits/strimlats i de former du vill ha gör du en lag enligt följande

• ½ dl olja (valfri, jag gillar rapsolja)
• ½ dl vinäger (valfri där med)
• ½ dl socker (behövs för konserveringseffekten)
• ½ dl vatten
• Dina älsklingskryddor om du vill

Idag blandade jag i en hel färsk "hot lemon"-chili, svartpeppar och en halv vaniljstång, som började bli gammal och trött men fortfarande går att använda.

Det blev en god sallad att ha till maten. För det mesta smakade den som en vanlig men mumsig pizzasallad men ibland gnistrar vaniljen till. Det var inte sista veckosalladen, sanna mina ord. Ganska fin blev den också.

Inlägg 21: I vilket jag prisar färssåsens mångsidighet

Den nya bloggdesignen står för något nytt. Jag har nämligen tagit bakgrundsbilden själv. Det känns kul och nu när det är höst och vintern närmar sig, vad passar då bättre än grönkålen med sin smak av järn, vinter och allvar?

Första dagen med handflatemetoden har gått bra. Första måltiden blev färssås, hade torkad färs i skafferiet och det var lätt att röra ihop och portionera. Färssås är dessutom kul att laga-denna gång lät jag den få nordisk smak med timjan, pepparrot och kantarellfond. 

Det som är roligt med handflatemetoden är också att jag fått en nytändning vad gäller grönsaker. I nästa inlägg ska en klassiker jag har lagat tidigare i ny djärv tappning.

Inlägg 20: I vilket jag påbörjar Projekt Handflatemetoden och låter det gå vilt till:)

Det är vilttider nu och jägarna har tagit med sig hund och bössa och givit sig ut i skogen.Det blir ju inte mycket mat kvar om man skjuter på sin vegetariska mat med gevär (och om du ger dig ut kring frysdisken med vapen så har polisen en hel del att säga) men det finns ju många goda smaker ändå-bär, svamp, enbär och liknande.
Här har ni receptet på gräddkokt savojkål med svamp och lingon:) Mycket gott till t.ex. sojafiléer och liknande.

Imorgon så påbörjar jag att äta enligt handflatemetoden. Jag hoppas att det ska ge mig en bättre balans i livet och maten. I denna bloggen kommer jag att tipsa om recept som fungerar och hur gamla recept har fungerat enligt denna metoden. I min andra blogg berättar jag hur jag mår. Jag kommer att växla mellan att köra utan mer energitäta kolhydrater och med-med de dagar då jag tränar (iallafall till lunch). Frukost kommer jag att köra med havregrynsgröt-det är den som fungerar bäst för mig.

Inlägg 19: I vilket jag firar 5000:e visningen med ett gyllene pålägg

Nu har min blogg visats 5000 gånger. Kul :) Helgen som var var det dessutom 75 år sedan "Bilbo" eller "The Hobbit" gavs ut för första gången, och kan man sin Tolkien vet man också att det i lördags var Bilbos födelsedag i böckerna, och det är ju på hans 111-årsfest som hela äventyret börjar. Som om inte dessa högtidsdagar vore nog så har det varit höstdagjämning.

Pålägget från Vegologi tycker jag passar strålande med sin gyllene färg och goda smak. Jag får känslan av att det här är något som hobbitar skulle kunna bre på brödet. Mina morgnar har det förgyllt i och med att du får en frisk, lite fruktig, men samtidigt mustig och mättande känsla. Har du fått ett gott surdegsbröd av en snäll vän att detta något för dig. För mig framhävde det smaken av brödet samtidigt som den lite tunga känslan bra bröd har lättas upp.

Full pott: 5 nitar av 5!

I nästa inlägg blir det motsatsen till Vegologi-då recenserar jag vegetarisk färdigmat.

Inlägg 18: I vilket jag slår ett slag för annorlunda smaker

Har under dagen njutit av Stikkinikkis gelato igen-den är farligt nära att bli den enda glass jag äter. Idag provade jag två nya smaker-saffran och buckwheat honey, dvs. honung från boveteblommor. Jag hade inga höga förväntningar men det visade sig vara en höjdare. Mild, söt och otroligt god med en fin nötighet. Jag blev tvungen att gå tillbaka och berätta hur god den var:)

Historien ovan är ganska typisk för hur jag resonerar kring udda smaker. Potatisgryta med spenat och vanilj är en av mina paradrätter, jag har druckit te med soltorkade tomater, te med kaffebönor(!) och min favoritchoklad innehåller havssalt. Jag vet inte hur många gånger jag har hört "kan det smaka" eller folk som har stått vid menyer och diskuterat "hur kan det smaka?" Om du inte utsätter dig själv eller någon annan för livsfara pga graviditet, allergi eller liknande, prova! Det värsta som kan hända är att det är äckligt.

Inlägg 17: I vilket vegomat visar att den kan stå på egna ben

Vegetarianer är som blandkostare. Vi längtar också efter smaker och texturer. Idag lagade jag en fänkålstagliatelle med saffran och tomatsalsa. Saffran är en sådan smak som ofta binds till antingen lussebullar eller fisk, men det här är minst lika gott. Krämigt och härligt så det finns ingen anledning att belasta fiskpopulationerna när det är saffran du är sugen på. Nästa gång ska jag blanda i lite halloumi eller soja.strimlor, för det behövs lite protein.

Receptet hittar du här.

Hur omvandlar du traditionellt "köttiga" kryddor till något gott vegetariskt?

Inlägg 16: I vilket en amerikansk klassiker får en svensk twist

Innan crimson blev min färg så var det limegrönt som hade den position. Jag hade t.o.m mina väggar målade limegröna. På min studentmottagning gjorde mamma därför en klassisk amerikansk dessert-key lime pie. 12 år senare så hittar jag en svensk variant på den-en lingonpaj.

Jag bakade den och det är enkelt-lite som en cheesecake men man bakar fyllningen också. Bjöd mina vänner Do och Lady Glatem på den-jag var baksugen och de bad mig ta med någonting till fikat. Tänkte inte förrän efteråt på hur bra lingonpajen passade-Do Glatem är har amerikansk påbrå och är född och uppvuxen i Sverige. Receptet sade att det skulle vara grädde till-men jag tycker att den krämiga fyllningen står bra på egna ben och Lady Glatem tyckte att den var god men mäktig så det behöver ni bara göra om ni verkligen vill.

Vill ni också baka lingonpaj hittar ni receptet här.

Inlägg 15: I vilket jag får feeling i ett recept.

Jag har lagat vego-konverterade varianter av Lotta Lundgrens kål och kyckling i kokosmjölk många gånger. Det är god och snabb mat och ett härligt sätt att laga den underskattade rödkålen. Idag gjorde jag ett riktigt blingad variant-istället för torkad chili slängde jag i en hel färsk "hot lemon"-chili (hot lemon är min favoritsort), jag tillsatte lite färskriven ingefära och dagens protein blev Veggis torkade sojastrimlor-mycket bra "fuskkötts"-produkt. Åt det med torkade blåbär och nötter. Mycket gott men det blev väl starkt med en hel chili.

Här är iaf ingredienslistan. Följ originalreceptets besskrivning men byt kycklingen mot sojastrimlorna och låt ingefäran gå med ihop med chilin. Tipsa mig gärna om du hittar fler roliga tillbehör.

1 påse Veggi sojastrimlor
1 burk kokosmjölk
½ litet rödkålshuvud
½ chili av valfri sort
1 tsk socker
2 lime
1 msk maizena
färskriven ingefära
1 dl naturella cashewnötter
torkade blåbär

I nästa inlägg blir det bakning där jag kommer att dra paraleller till min favorit-CD just nu.

Inlägg 14: I vilket en efterlängtad lasagne blir av

Barn och bechamelsås blir inte gjorda i mitt kök. Så, då var det sagt. När jag gör lasagne (vegetarisk lasagne är ett genialt påfund) blir det därför philadelphia-ost eller creme fraiche tillsammans med tomatröran. Senaste numret av Buffé gjorde det mycket enkelt med en genvägslasagne. Tomatsåsen byttes mot ajvar relish och bechamelen mot ricotta.

Jag lagade den och min enda förändring är att jag bytte ut nötfärsen mot sojafärs. Jag är (förutom när det gäller att vegofiera) ganska renlärig vad gäller recept så jag tog tillfället i akt att prova pecorino-ost för första gången. Den kom på påse och skulle bara röras ner i ricottan.

Lasagnen är inte bara enkel för att ingredienserna kräver minimala förberedelser. Du rör också ihop färsen, ajvaren och ricottan, så det blir bara en sås att hålla kolla på. Sedan är det bara att varva sås, färska lasagneplattor och skivor av färska tomater. Jag måste erkänna att jag var motståndare till färska lasagneplattor men de har sina fördelar.

Jag gillade lasagnen skarpt. Den var god och enkel. Jag ska prova att göra den med andra örtkryddor, t.ex. rosmarin eller salvia. Brukar inte gilla varma tomater men här var det jättegott.
4,5 nitar av 5

Receptet hittar du här
Med lasagnen så får hösten sägas vara igångsparkad och bloggen har fått klä sig i höstlövsskrud.

Inlägg 13: I vilket jag sjunger grönkålens lov

Det finns en grönsak som är god, vacker, mångsidig och hälsosam. Trots detta så säljs den bara en knapp månad om året, och på restaurangerna är det knappt att den får ätas, utan där hamnar den istället under skinkan som dekoration. Jag talar förstås om grönkål.

Nu sitter kanske icke grönkålsfrälsta och undrar-vad gör man med grönkålen? Det är inte så svårt, kan du laga spenat och ruccola kan du använda grönkål. Min faster gör en grönkålswok med bl.a. rödlök, couscous och valnötter till jul som är jättegod. Det är en grönsak som tål värme bra-och den är guddomligt god om man bara ångkokar den lätt. Strimlar man den fint och tar bort den tuffa mittstocken är den mumsig i en sallad med äpplen, apelsin och rödlök.

Det känns också märkligt i dessa tider när vi värnar alltmer om närodlat och matens ursprung att vår svenska grönkål för en tynande tillvaro medan långväga resenärer som gojjibär och acai får spaltmeter och hyllningar här och var.

Det finns fler kålentusiaster och till och med egna grönkåls-siter. Här blir Rasmus från Vegologi intervjuad för The Kale Project.

Slutligen frångår jag maten och vädjar till era hårdrockshjärtan och "Game of thrones"-frälsta sinnen. Grönkålen har en smak som ekolådan beskrev som "järn, vinter och allvar". "Winter is coming" och kan det bli mer metal?

Inlägg 12: I vilket jag funderar över oliv-överflödet i vegetarisk mat

Det finns en sak i vego-utbudet i Sverige som förbryllar mig. Så fort du ska investera i mat som du inte har lagat själv, oavsett om det är pizza, pasta eller en sallad, så dyker oliverna upp. Det är väl ganska oskyldigt, problemet är att oliver är en av de få vegetabilier som jag har väldigt svårt att ta i munnen (undantaget den älskade olivoljan). Det roliga är att de flesta vegetarianer som jag har pratat med inte heller gillar oliver. Så frågan är: varför alla dessa oliver i vegomaten?

Min teori är att det handlar om en slags missriktad vänlighet. Oliver är en av de få vegetariska livsmedel som blandkostare uppfattar som lyxiga. Därför så bombas vegorätterna med dessa små grönsvarta gynnare så att rätten framstår som generös. Det fungerar inte riktigt. jag skulle gärna se mer kreativitet vad gäller vegoingredienser.

Vad säger du?

I nästa inlägg blir det det motsatta, en hyllning till en mycket underskattad grönsak.

Inlägg 11: I vilket jag improviserar i en belugalinsgryta

Jag fick inspiration från kärlek på tallrik att laga belugalinsgryta. Jag hade dock inte alla grejer hemma som Alexandras originalrecept föreskrev men här har ni vad jag hade i min gryta. Lade till en kålrot som behövde ätas.

Belugalinsgryta

Ingredienser:
(4-6 portioner)

1 gul lök
2 små vitlöksklyftor
en liten kålrot
4 dl belugalinser
1 förpackning krossade tomater (ca 400 gram)
1 burk kokosmjölk 
ca 5 dl vatten
1 förpackning kikärtor (ca 400 gram)/ 4 dl hemkokta
1 lime

rapsolja

2 tsk röd currypaste
salt och santa maria lime pepper

Jag följde tillagningen i originalreceptet med tillägget att jag lät kålroten fräsa med löken och vitlöken. Currypasten tillsatte jag under fräsningen och lime pepper i slutet. En god och mustig vardagsgryta. Åt den med svart quinoa och därmed försvann proteinbristen snabbare än Sonic the hedgehog ;)

Om ni undrar över bakgrundsbytet så kändes det som att den passade bra vad gällde att det är sensommar, inte riktigt höst men det friska gröna har övergått till ett vibrerande crescendo av extra allt. Lite som Vivaldis "Sommaren"

Inlägg 10: I vilket havregrynsgröten får ett enkelt men gott tillbehör

Provade en riktig höjdare i min frukostgröt imorse. En blandning av hallon och lingon.
Det är mycket enkelt. Ta frysta hallon och lingon. Lägg de i en skål och låt dem tina i kylen över natten. Lägg    i gröten. Tadaa:)

Har du något gott gröttips?

Inlägg 9: i vilket smaken av, om inte segerns sötma, så av vinnarte och macroner avnjuts

Jag hade tur och vann en burk te i utlottningen hos kärlek på tallrik. "Loving Cups" heter den, är från The spice tree och är ett roiboos-te med bl.a. ananasbitar, mango och solros. Alexandra själv (som skriver kärlek på tallrik) valde just detta te för att hon själv tyckte om det. Så nu är frågan, vad tycker jag?

Loving cups är ett riktigt sensommarte. Det är fräscht och lätt, samtidigt som det har en fyllighet som är god nu när de första stråken av höst dyker upp i luften. Extra gott efter ett långt kvällspass. Jag ger det 4,5 nitar av 5. Den sista lilla halvniten hade suttit där om det funnits ett smak-element som överraskade. Den fina burken kommer att få göra tjänst hos mig långt efter att teet är uppdrucket och bära många, ännu okända teer i sitt sköte.

Har också provat macroner för första gången. Bjöd mormor på fikabröd och min mage och ljust bröd gör min kropp stressad just nu så istället för kanelbulle blev det två macroner (en svartvinbär och en lakrits). Definitivt något jag kan tänka mig att äta igen, men baka låter jag nog andra göra. Macroner är så lagom, en liten god bit, som en liten fe-kaka.

Bild från Kärlek på tallrik

Inlägg 8: I vilket vegansk GI-mat visar sig riktigt njutbart

Har varit ute på ett riktigt äventyr matmässigt. Jag plockade fram kokboken "GI in the City"av Ola Lauritzson och Ulrika Davidsson. Det var lite klent med vegomat (bara 3 varmrätter) men boken har jag fått gratis på en bokbytardag, och det kan säkert gå att konvertera. Jag testade ett recept "Nöt- och frögratinerade auberginer med tomattofu". Det visade sig dessutom vara veganskt vilket bara är en bonus.

Jag ska inte gå igenom receptet i sin helhet, men i korthet mixar du soltorkade tomater, nötter, frön, olivolja och kryddor och breder på tofu-skivor som du i sin tur har lagt på saltade, oljepenslade auberginer. Sedan kör du hela härligheten i ugnen.

Smakerna i receptet är mycket goda, fänkålen är pricken över i. Lite för mycket pyssel och moment i och med att jag inte har matberedare. Kommer nog att laga det igen, då kanske med lite halloumi till. Det är perfekt mat dagar då du inte ska träna och vill ha en lätt middag.

Inlägg 7. I vilket kreativiteten gör en blygsam comeback

De senaste veckorna har det varit noll, zero, nada kreativitet i köket. Det har mest blivit pasta och diverse vegobitar och liknande från frysen. Ingenting man skriver böcker om direkt. Idag städade jag dock ur kylen med tanke på den stundande Ekolådans ankomst. Det var inte så jobbigt, kylen var i det skicket att 40% behövde slängas och den andra hälften kröp själv ;D.

Lunch ska ju lagas, och jag har en kålrot som behövde ätas. Hittade Taffels utmärkta smakkamrat och där stod det att den passar med fänkål, chili och ljus soja. Som tur var hade jag en fänkål i samma status som kålroten, och hittade i kylskåpsrensningen en flaska kikkoman soja som inte mådde dåligt att av brukas. Lite spetskål, limesaft och några nystekta veggie bites. Tada! Lunch :)

Till middag så jag till att decimera armén av lökar i kylen och kokade en fransk löksoppa som jag åt, gratinerad och allt. Jag är tillbaka.

Inlägg 6: I vilket glassbaren StikkiNikki prisas

Igår testade jag, på min vän Darths inrådan, glassbaren StikkiNikki . Det finns glass och så finns det glass-hos Nikki görs allt samma dag, mycket av det är ekologiskt och allt är naturligt-är glassen rosa eller gul är det pga frukten i. Jag provade smakerna Salt Caramel och lingon-yogurt. Det fina är att det smakar som det det står-det var första gången jag tog lingonglass i munnen och kände-lingonsmak. Salt caramel var lite lite kola men det var coolt med en glass som inte är toksöt. Smakerna varierar varje dag och har du svårt att välja kan du ta hjälp av en tolvsidig tärning.

Inlägg 5. i vilket Crimson och Morrica ger Nobelstiftelsen idéer

Köttfri måndags initiativtagares Jonas Paulsson har tillsammans med författarna Inger Edelfeldt och Mian Lodalen samt tenoren Rickard Söderberg föreslagit att Nobelfesten, som i år infaller på just en måndag, ska vara köttfri. Morrica skrev ett mycket fint svarsinlägg om det och köttfri måndag på sin blogg.

I kommentarsfältet spann jag och Morrica igång på temat. Jag kläckte föreslaget från norr till söder, med förrätt från Skåne och dessert i Norrland, men Morrica föreslog att göra tvärtom-Norrbotten har mer än bär även för vegetarianer. Då kom jag på från väst till öst, med förrätt på t.ex. tång från Västkusten.

Så, kära Nobelstiftelse, här kommer några fler idéer med några tankar om smaker och råvaror som kan användas:

• Skog och hav (svamp, tång, ramslök, enbär, havtorn)
• Astrid Lindgren (körssbär, smultron, ros, rotfrukter)
• Svenska världsarv (jordbruksprodukter från Öland, Ångermanland (höga kusten), Blekinge(Karlskrona)

Det jag hoppas på är att de vågar köra köttfritt och gärna närproducerat och ekologiskt. Det skulle bli en vacker markering, om festernas fest kan vara köttfri, vad skulle då stoppa vardagsköket?

Har ni fler idéer på vad vi skulle kunna servera på Nobelmiddagen?

Inlägg 4: I vilket te blir en grym besvikelse

Jag brukar gilla Garants varor, men deras nya mangostan-te var urtråkigt. Trots att jag lät det dra ordentligt så smakar det ungefär parfymerat vatten och mangostanen kan jag se mig om i månen efter. Nej du, den åker antingen i runda arkivet eller längst i något skåp som reserv-te.

Inlägg 3: I vilket Crimson prisar Clipper-te

Något som jag kan lägga oproportionerligt mycket pengar på är ekologiska ört-teer av olika slag. Tidigare har jag varit helt såld på Yogi och Pukka, men på senare tid har jag upptäckt Clipper, ett brittiskt te-märke.  Inte nog med att de är både eko och fairtrade, så jag slipper göra valet mellan människa och natur, de är också mycket goda och har ett rimligt pris. Alla varianter på te finns, svart, grönt, vitt, roiboos och örtteer. Jag gillar speciellt att deras kvälls-te "Sleep easy" har en mustig, lätt kryddig apelsinsmak-många "sov gott"-teer smakar väldigt snällt.

Det kan vara svårt att välja när du står framför en hylla full av Clipper-te, så här nere har ni några av mina favoriter, utan inbördes ordning:

• White tea with raspberry (vitt te med hallonsmak)
• Blackcurrant & acai berry (örtte med svartvinbär och acai-bär)
• Sleep easy (örtte för att sova gott)
• Green tea with aloe vera and citrus flavor (grönt te med aloe vera och citrus)

Som bonus är förpackningarna retro-vackra, speciellt "sleep easy" med sina ljusblå stjärnor. Den enda nackdelen jag kan se är att jag inte hittat dem som lösviktste i Sverige.

*Bilderna kommer från Clipper

Inlägg 2: I vilket pastasallad med potatis lagas för första gången

Gårdagens picknick på Drottningholm krävde picknickmat. För att hedra världsarvet och Rickards Söderbergs engagemang, beslöt jag mig att göra en sallad från Vegologi. Det blev pastasallad med persika och färskpotatis. Originalrecept och tillagning hittar du här.  Jag hade lite andra saker hemma så min innehöll följande:

• Kall kokt färskpotatis
• Pastafjärilar
• Tomat
• Slätbladig persilja (så mycket att den blir en grönsak snarare än krydda)
• persika
• olivolja
• äppelcidervinäger
• sumak
• salt
• svartpeppar

Resultatet blev en skön förening mellan mellanösterns och den svenska sommarens smaker. Jag var lite orolig för att jag skulle sakna proteindelen men jag stod mig länge på salladen och den kändes inte tung eller mäktig. Har man inte persikor går det säkert bra med nektariner, och nästa gång blandar jag kanske ner bönor i den. Troligtvis en höjdare på buffébordet.
4 nitar av 5.

Dagens musik passar till lugna stunder i engelska parker och smekande persikosmak. Ombra mai fú med Rickard Söderberg.

Inlägg nr 1; I vilket Crimson börjar om och presenterar sig.

Jag hade tänkt stänga ner den här bloggen. Det blir aldrig som man tänkt sig-det blir bättre.

Metalmat och fantasy-föda, som bloggen heter hädanefter, återföddes i den ljuvligt vackra slottsmiljön på Drottningholm. I ett helt annat sammanhang så mötte jag Rasmus, som driver Vegologi, och i samtalet med honom så kom jag fram till att världen behöver vegetariska matbloggar och att världen behöver få känna hur lustfyllt och härligt det kan vara med vegetarisk mat. Så här kommer ni att hitta Crimsons (dvs. min) resa genom det Underland som vegetarisk mat är. Recepten kommer ni att få länkade och de kommer att vara

• Vegetariska (från lakto-ovo till veganska)
• Lagade i ett hemmakök (i de allra flesta fall i det Crimsonska huset)
• Fria från pekpinnar-miljötips kommer att dansa in, men om de passar din mathållning får du avgöra.
• Ackomanjerade av musik-, film- och andra kulturella referenser.

Jag ska ge en liten frestare också-första receptet jag kommenterar kommer att bli en pastasallad med persika och färskpotatis.

Men nu så-framåt mot äventyret!