onsdag 28 november 2012

Inlägg 29: I vilket jag kokar soppa för många världar

Idag lagade jag ett recept från min favoritkokbok "Det vegetariska köket" av Lotta Brinck (borde förövrigt alla som är vegetarianer eller umgås ofta med dem ha hemma). Det blev en soppa på två sorters potatis. Det här är vad som behövs.

6 potatisar
1 sötpotatis
1 gul lök
2 buljongtärningar
1 liter vatten
2 majskolvar
½ tsk spiskummin
½ tsk timjan
pressad citron
salt

Det är inte svårt att laga. Skiva bara potatisarna (båda sorterna) grovt, hacka löken och koka tillsammans med kryddor, buljong och vatten i 10 min. Därefter mosar du potatisen i grytan med en potatisstöt. Det behöver inte bli helt slätt. Skär majskolvarna i 2-3 cm tjocka skivor och låt koka i 2-3 min. Servera med t.ex. avocado, ett klick creme fraiche eller vad du nu gillar.

Jag hade inte så höga förväntningar på den här soppan men den är god. Däremot kommer jag att byta majskolvsskivorna mot majskorn nästa gång. Smaken av majs förgyller, men de är jobbiga att äta. Jag tror dock på denna soppa som grund för bonusmat. Den blir troligen en höjdare att hälla i t.ex. kokta bönor eller några strimlor quorn i den.

Det roliga med smaken i den här soppan är att den lika gärna kan ha traskat ut ur ett kök i Peru, som ur en skål på "The Green dragon" i Fylke, eller i en stuga i Westeros. Därav en soppa för många världar. Vi vet dock att den kommer från nya världen.


söndag 25 november 2012

Inlägg 28: I vilket jag presenterar min paradrätt

Smaskens tog upp frågan om vad en paradrätt är. Det är en intressant fråga. Jag har inte så mycket att lägga till till hennes definition, att det är en rätt som du längtar till, återkommer till och gärna bjuder vänner och bekanta på. Gillar också hennes tanke om att en paradrätt inte måste vara oföränderlig, men jag har inte gjort några större förändringar av min. Har inte känns att det behövs.

Min paradrätt är Lotta Lundgrens potatisgryta med spenat och vanilj. Det var kärlek vid första tillagningen. Även om det är Lotta som har skapat den så är det min matfilosofi i ett nötskal, vegetarisk, ovanliga smakkombinationer som passar bra ihop utan alltför svåra eller dyra ingredienser. Har serverat den flera gånger och alla som har ätit den, oavsett matpreferenser, har gillat den. Fördelen är också att den är mild så den kan serveras med olika styrka på tillbehören. Nu var det ett tag sedan, men snart. Kanske vågar mig på en ny variant med grönkål.

söndag 18 november 2012

Inlägg 27: I vilket jag hyllar enkelheten

Detta med italiensk enkelhet är ju snudd på den tröttaste matklyschan som finns men idag så lagade jag ett recept, signerat Fernando Di Luca, eller rättare sagt hans mamma. I korta drag så skär du broccoli i bitar, kokar tre-fyra minuter och fräser dem sedan med färsk vitlök, tunt skivad, och chili i olivolja. Jag hade inte färsk chili så jag tog flakes ur min burk. Så gott och enkelt. Enligt Fernando går alla kålsorter att laga på detta vis. Jag åt den tillsammans med de perfekta bönbiffarna och couscous gjord på vattnet från broccolin. Det blir full pott, jag kommer snart att laga det igen.

5 nitar av 5:)

Här hittar du receptet i sin helhet..

söndag 11 november 2012

Inlägg 26: I vilket det inte blir som jag tänkt mig, men sedan sagolikt

Jag hade bestämt mig för att laga Vegologis svartkålspasta med morots- och äppelsås. När jag står där och ska laga en alldeles för sen lunch upptäcker jag att JAG HAR SLUT PÅ KUMMIN! Såg här såg originalreceptet från Vegologi ut:

Pasta, gärna tagliatelle

Svartkål eller grönkål
Kallpressad rapsolja
Morot
Kumminfrön
Äpplen
Okryddad tomatpuré
(Havregrädde) 
Salt

När jag accepterat att kumminen var slut så dök jag in i skåpen och kollade vad jag hade. Det blev en kombination av fänkål, rosmarin och muskot. Hade inte så mycket tomatpuré heller så jag kompenserade med mer havregrädde.  Jag använde också örtsalt istället för vanligt salt. Det blev ljuvligt gott. Fänkålsfrön ger den enklaste mat ett lyft, och en eterisk känsla utöver vardagen.