Smaskens tog upp frågan om vad en paradrätt är. Det är en intressant fråga. Jag har inte så mycket att lägga till till hennes definition, att det är en rätt som du längtar till, återkommer till och gärna bjuder vänner och bekanta på. Gillar också hennes tanke om att en paradrätt inte måste vara oföränderlig, men jag har inte gjort några större förändringar av min. Har inte känns att det behövs.
Min paradrätt är Lotta Lundgrens potatisgryta med spenat och vanilj. Det var kärlek vid första tillagningen. Även om det är Lotta som har skapat den så är det min matfilosofi i ett nötskal, vegetarisk, ovanliga smakkombinationer som passar bra ihop utan alltför svåra eller dyra ingredienser. Har serverat den flera gånger och alla som har ätit den, oavsett matpreferenser, har gillat den. Fördelen är också att den är mild så den kan serveras med olika styrka på tillbehören. Nu var det ett tag sedan, men snart. Kanske vågar mig på en ny variant med grönkål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar