Att slå på vegotrumman eller inte?

Det är två saker som får mig att skriva detta. Det ena är en förtjusande vegotweetup jag var på, och känslan det väckte hur skönt det är att träffa nya människor utan att vegetarianismen blev en grej. Det andra är att jag tittade på "Gomorron Sverige" där det sedvanliga mat- och vininslaget dyker upp på fredagen och programledarna kände sig manade att nämna att det både var "vegetariskt" (två gånger) och "grönt tema". Då började jag att tänka-är det en fördel eller nackdel att markera det vegetariska på det sättet?

Jag är lite kluven till det. Å ena sidan så tycker jag att det är bra att de talar om det, för då kan jag titta på programmet utan att behöva fundera på hur många timmar kycklingen har lidit för att hamna i grytan, eller hur många beteenden grisen som blev bacon har fått försaka. Å andra sidan så känns det ibland som att det måste trumpetas ut på ett sätt som gör att man känner sig mindre som en människa och mer som någon exotisk varelse från "Sagan om Ringen". Det skulle vara spännande om någon kock lagade vegetariskt utan att nämna det någon gång-utan bara berätta vilka råvaror som hen har använt. Jag undrar om inte det skulle locka fler till vegetarianmaten. Om inte annat så vore det ett fint sätt att infrågasätta köttnormen på ett elegant och värdigt sätt.

Passar på att förtydliga att detta gäller sammanhang där alla typer av mat behandlas. Renodlade vegotidningar t.ex. tycker jag är utmärkt. 

Vad tycker du? Slå på stora vegotrumman eller bara köra utan markering och etiketter?

Kiwiglass och tacogratäng

I helgen var det dags att plocka fram den gröna glassmaskinen och laga glass. Kiwi blev smaken och receptet kommer från boken "Glass åt alla" och innehåller sojamjölk, sojagrädde, socker och ekologiska kiwifrukter. Ingenting annat. Det blev gott, i och med att det inte bara blev sött utan kiwins naturliga syra fanns kvar. Färgen blev diskret, vit med en lätt antydan till grönt, men det är ju så att vi har vant oss vid att glass ska ha knallfärger från artificiell färg. Supergod blev den iallafall, och en annan fördel med veganglass är att det är lätt att känna sig nöjd med lite, utan att den är mäktig, så kommande helg kanske den får komma fram igen och då i sällskap med lychee.

På söndagen provade jag ett recept från Coop, tacogratäng med linser. Enklare gratäng har jag aldrig gjort. Fräs lök, vitlök, paprika och tacokrydda, häll på krossade tomater, vatten och linser och låt koka upp. Rör ned fraiche (jag använder oatlys) och dra bort den från värmen. Sedan varvade jag bara linsröran och tortilla-bröden i en form (TIPS-jag tog springformen. Då slipper du att klippa bröden) och toppade med ost och sedan in i ugnen.

Gratängen blev supergod, men lite wibbly-wobbly för dels upptäckte jag mitt i matlagningen att vi inte hade krossade tomater hemma så det blev en improvisation med ketchup och tomatpuré, dels så missade jag att linserna skulle kokas mjuka. Så vill ni prova det här så tycker jag ni ska följa instruktionen här.

Less is more-även med te

Någonting har hänt. Jag har inte slutat att dricka te. Jag föredrar det bara i mindre muggar. Det kan bero på att när jag dricker det i mindre mugg och med havremjölk istället för komjölk så kommer smakerna fram på ett annat sätt. Nya, spännande nyanser. Har till och med haft som nyårslöfte att inte brygga grönt te i min stora mugg, i och med att det ofta blir beskt. Så det är mitt tips till er som vill dricka mindre te. Köp en riktigt fin och lite mindre mugg.

Min stora temugg bredvid en förpackning te.