Inlägg 27: I vilket jag hyllar enkelheten

Detta med italiensk enkelhet är ju snudd på den tröttaste matklyschan som finns men idag så lagade jag ett recept, signerat Fernando Di Luca, eller rättare sagt hans mamma. I korta drag så skär du broccoli i bitar, kokar tre-fyra minuter och fräser dem sedan med färsk vitlök, tunt skivad, och chili i olivolja. Jag hade inte färsk chili så jag tog flakes ur min burk. Så gott och enkelt. Enligt Fernando går alla kålsorter att laga på detta vis. Jag åt den tillsammans med de perfekta bönbiffarna och couscous gjord på vattnet från broccolin. Det blir full pott, jag kommer snart att laga det igen.

5 nitar av 5:)

Här hittar du receptet i sin helhet..

Inlägg 22: I vilket en veckosallad antar en mer sensuell kryddning

Ett av de bästa recepten som jag lärde mig på Viktväktarna är att göra en veckosallad. Den görs så enkelt att du fyller en skål på c:a 2-3 liter med de grönsaker som du gillar och som tål att få en varm lag över sig. Denna gång valde jag

• Vitkål
• Morötter
• Kålrot
• Rödlök

När grönsaker skurits/rivits/strimlats i de former du vill ha gör du en lag enligt följande

• ½ dl olja (valfri, jag gillar rapsolja)
• ½ dl vinäger (valfri där med)
• ½ dl socker (behövs för konserveringseffekten)
• ½ dl vatten
• Dina älsklingskryddor om du vill

Idag blandade jag i en hel färsk "hot lemon"-chili, svartpeppar och en halv vaniljstång, som började bli gammal och trött men fortfarande går att använda.

Det blev en god sallad att ha till maten. För det mesta smakade den som en vanlig men mumsig pizzasallad men ibland gnistrar vaniljen till. Det var inte sista veckosalladen, sanna mina ord. Ganska fin blev den också.