Inlägg 28: I vilket jag presenterar min paradrätt

Smaskens tog upp frågan om vad en paradrätt är. Det är en intressant fråga. Jag har inte så mycket att lägga till till hennes definition, att det är en rätt som du längtar till, återkommer till och gärna bjuder vänner och bekanta på. Gillar också hennes tanke om att en paradrätt inte måste vara oföränderlig, men jag har inte gjort några större förändringar av min. Har inte känns att det behövs.

Min paradrätt är Lotta Lundgrens potatisgryta med spenat och vanilj. Det var kärlek vid första tillagningen. Även om det är Lotta som har skapat den så är det min matfilosofi i ett nötskal, vegetarisk, ovanliga smakkombinationer som passar bra ihop utan alltför svåra eller dyra ingredienser. Har serverat den flera gånger och alla som har ätit den, oavsett matpreferenser, har gillat den. Fördelen är också att den är mild så den kan serveras med olika styrka på tillbehören. Nu var det ett tag sedan, men snart. Kanske vågar mig på en ny variant med grönkål.

Inlägg 27: I vilket jag hyllar enkelheten

Detta med italiensk enkelhet är ju snudd på den tröttaste matklyschan som finns men idag så lagade jag ett recept, signerat Fernando Di Luca, eller rättare sagt hans mamma. I korta drag så skär du broccoli i bitar, kokar tre-fyra minuter och fräser dem sedan med färsk vitlök, tunt skivad, och chili i olivolja. Jag hade inte färsk chili så jag tog flakes ur min burk. Så gott och enkelt. Enligt Fernando går alla kålsorter att laga på detta vis. Jag åt den tillsammans med de perfekta bönbiffarna och couscous gjord på vattnet från broccolin. Det blir full pott, jag kommer snart att laga det igen.

5 nitar av 5:)

Här hittar du receptet i sin helhet..

Inlägg 25. I vilket bönbiffarna blir sällsynt goda

Min familj träffades igår:) Jag erbjöd mig att ta med mig eget protein eftersom övriga familjen skulle äta lax. Jag valde att använda mitt favoritrecept på bönbiffar från Lotta Brincks "Det vegetariska köket", denna gång med gulbeta och kikärter. För att ta upp fisktemat använde jag Santa marias kryddblandning "Seafood and fish" (som namnet till trots är helt vegetarisk) som bl.a. innehåller saffran, fänkål och dill. Som grädde på moset så hade jag alla ingredienser utom nämnda fiskkrydda hemma så priset blev samma som att köpa någon soja-tjofräs. Jag vet inte vad det var men smaken blev fantastisk-len utan att vara mesig och som en liten gyllene stjärna i munnen. Jag kommer snart att använda denna krydda i bönbiffar igen:)

Inlägg 19: I vilket jag firar 5000:e visningen med ett gyllene pålägg

Nu har min blogg visats 5000 gånger. Kul :) Helgen som var var det dessutom 75 år sedan "Bilbo" eller "The Hobbit" gavs ut för första gången, och kan man sin Tolkien vet man också att det i lördags var Bilbos födelsedag i böckerna, och det är ju på hans 111-årsfest som hela äventyret börjar. Som om inte dessa högtidsdagar vore nog så har det varit höstdagjämning.

Pålägget från Vegologi tycker jag passar strålande med sin gyllene färg och goda smak. Jag får känslan av att det här är något som hobbitar skulle kunna bre på brödet. Mina morgnar har det förgyllt i och med att du får en frisk, lite fruktig, men samtidigt mustig och mättande känsla. Har du fått ett gott surdegsbröd av en snäll vän att detta något för dig. För mig framhävde det smaken av brödet samtidigt som den lite tunga känslan bra bröd har lättas upp.

Full pott: 5 nitar av 5!

I nästa inlägg blir det motsatsen till Vegologi-då recenserar jag vegetarisk färdigmat.