Rätt sorts vegetarian-eller skillnad på soja och soja

Där skakade jag liv i den gamla bloggen igen. Jag har nämligen en vegetarianfundering som jag tycker passar bäst här i matbloggen. Jag har nämligen varit på familjemiddag (Gorons släkt) och som alltid så fallerar de mest kreativa matlagares hjärnor i samma stund som du råkar meddela att du är "some kind of vego". Först behövde jag inte ta med något, men de ringde Goron och bad om tips, vilket han gav. Sedan vet jag inte om de inte hittade förslaget eller om de bara fick nervskälvan, för de bad mig att ta med mat. Okej, tänkte jag. Jag visste att det skulle bli kallskuret med bl.a. potatissallad och det som brukar fallera i det kallskurna är protein. Då det blir en hel del vegokött hemma hos oss (Goron är blandkostare och jag laktoovo) så valde jag att ta med mig edadmame-bönor, vilket jag tycker är supergott och dessutom en god konstrast till t.ex. potatissallad.

¨

Så, där kommer jag med mina edamame-bönor och det jag får höra när de öppnar burken för att lägga upp "Men allvarligt Anna, är det det här du ska äta?" och "Hade jag vetat att du bara skulle ha med dig ärtor, hade jag kunnat göra det åt dig. Jag trodde att du skulle ha med dig biffar". Det känns lite roligt att har jag med mig soja som är förändrad, "bankad brun" så att den liknar kött så känns det okej med blandkostarna, men jag valde att ta med mig sojabönor som ser ut som sig själva, så är det konstigt. Nu härdade jag bara ut och skapade ingen konflikt. Nu har jag inget emot vegokött, men det kändes ändå som en ganska viktig markering, att jag är vegetarian, och jag står för det. Jag tänker inte kamoflera min mat i köttkostym för att få blandkostare att må bättre.

Vad säger ni läsare? 

 photo credit: Edamame via photopin (license)

Att slå på vegotrumman eller inte?

Det är två saker som får mig att skriva detta. Det ena är en förtjusande vegotweetup jag var på, och känslan det väckte hur skönt det är att träffa nya människor utan att vegetarianismen blev en grej. Det andra är att jag tittade på "Gomorron Sverige" där det sedvanliga mat- och vininslaget dyker upp på fredagen och programledarna kände sig manade att nämna att det både var "vegetariskt" (två gånger) och "grönt tema". Då började jag att tänka-är det en fördel eller nackdel att markera det vegetariska på det sättet?

Jag är lite kluven till det. Å ena sidan så tycker jag att det är bra att de talar om det, för då kan jag titta på programmet utan att behöva fundera på hur många timmar kycklingen har lidit för att hamna i grytan, eller hur många beteenden grisen som blev bacon har fått försaka. Å andra sidan så känns det ibland som att det måste trumpetas ut på ett sätt som gör att man känner sig mindre som en människa och mer som någon exotisk varelse från "Sagan om Ringen". Det skulle vara spännande om någon kock lagade vegetariskt utan att nämna det någon gång-utan bara berätta vilka råvaror som hen har använt. Jag undrar om inte det skulle locka fler till vegetarianmaten. Om inte annat så vore det ett fint sätt att infrågasätta köttnormen på ett elegant och värdigt sätt.

Passar på att förtydliga att detta gäller sammanhang där alla typer av mat behandlas. Renodlade vegotidningar t.ex. tycker jag är utmärkt. 

Vad tycker du? Slå på stora vegotrumman eller bara köra utan markering och etiketter?

Varför jag vägrar kanelbullens dag

Den 4:e oktober varje år drabbas Sverige av fjant-yra. Då ska det firas kanelbullens dag. Antar att det är lättare att fira ett bakverk, bjuda på kanelbullar och ta in en bagare i TV än att uppmärksamma sig, Djurens dag med att diskutera vårt förhållande till naturen.

Jag deltar inte i denna dag, detta för att jag har fått veta varför dagen finns, nämligen att öka försäljningen av vissa produkter. Denna artikel säger att det är mjöl, jäst, socker och margarin, andra källor säger att det är mjölk och smör. Oavsett så känner jag att de grejerna säljer tillräckligt bra utan att jag behöver hoppa på tåget. Och idag, när det snarare är mindre animalier vi behöver, så känns det helt galet att uppmärksamma ett bakverk. Var är de veganska kanelbullarna?

Det lustiga är också att det finns dagar som uppmärksammar hälsosam mat, som världsvegetarian-dagen (1:a oktober) Internationella vegandagen (1:a november) och linssoppans dag (12:e april). De firas inte med samma lustfyllda hype. Detta trots att vegetarianer och veganer, trots att de numera är så många som 10% av Sveriges befolkning, fortfarande betraktas som en smal subkultur.

Om du nu läser detta och gillar kanelbullar (det gör jag också, det är hypen jag ogillar) så kom ihåg att de är lika goda den 5 november, och nästa år hoppas jag att linssoppans dag och Internationella vegandagen uppmärksammas med än kanelbullens dag. Det vore att göra en insats för folkhälsan det.

Dags att omfamna vegomjölken?

Min snuttefilt som ingen får ta när det gäller animalisk mat har länge och väl varit mjölken. Jag gör vissa försök med vego-varianter men har inte riktigt lyckats ännu. Efter att ha läst senaste numret av Matmagasinet Vego, där bl.a. Oatley intervjuas om sin verksamhet, så är jag sugen på att testa. I en annan av artiklarna listas fördelar och nackdelar med vegomjölk kontra komjölk. De enda nackdelarna med vegomjölken är soja och nötallergener (och de slipper man ju med havremjölk) samt att rismjölk kan innehålla arsenik (jag är inget fan av rismjölk). Jonas Paulsson ,initiativtagare till Köttfri måndag, föreslår mjölkfri tisdag för att vara snäll mot sig själv och korna. Det blir nog min grej, att två gånger i veckan byta ut komjölken mot havre/mandelmjölk. En dag på veganonsdagen och ett annan dag. Grädden byter jag ju redan ut med havregrädde.

Mina tankar om Matmagasinet Vego

Det är egentligen smått otroligt att det skulle dröja till 2014 innan Sverige fick sin första helvegetariska mattidning. Nu är den iallafall här. Har beställt en prenumeration på 3 nummer, för att stötta tidningen och för att jag anser att en tidning behöver några nummer för att visa vad den går för.

Jag trodde att det mest uppfriskande med Vego skulle vara att ha en hel mattidning med recept jag kan äta. Dock är det en annan sak som får mig "hooked" på denna tidning och det är tonen. Den är positiv och entusiastisk utan att bli jobbigt käck och hurtig. Recepten växlar från stroganoff med vegansk sojakorv till bräserad pumpa, och inget är sämre än det andra. Så gott som alla intervjuer petar in en fråga om de har råd till de som funderar på att bli vegetarianer så att även blandkostare kan känna sig inkluderade. Om du känner någon som nyligen blivit vegetarian/vegan är det här en perfekt present.

Formspråket ligger närmare inredningstidning än klassisk mattidning och det är ingen nackdel. Något som jag tycker är befriande modernt är att bilderna föreställer mat upplagd på tallrikar och inget slöseri med mat för bildernas skull av typen "Vi häller linser över hela bordet". Smart också att receptregistret i slutet av tidningen är uppdelad i kategorier. Letar man efter tofu kan man gå direkt på tofu-recepten osv. Roligaste inslaget är make over där en person som avskyr en viss ingrediens att gilla den med rätt recept (ska bli kul att se om de kan få mig att äta oliver och kronärtsskocka).

Ska jag reagera på något är det att det hade varit bra med en kort förklaring var vi som inte är invigda veganer kan hitta vissa ingredienser men det kanske kommer.

Bästa betyget för tidningen måste ändå vara att jag har planerat in två recept i min veckomatsedel kommande vecka, och det känns inte som att jag kommer att ha en tråkig veganonsdag längre.

Tidningen hittar du på vegomagasinet.se

Fler slentriangrönsaksfria sallader och veganonsdag som sprider sig=)

Oj, så mycket positiv respons jag fick för mina slentriangrönsaksfria sallader. Kul med favoritmarkeringar och sådant. Jag har två stycken till att bjuda på. Den första kommer från Senaste numret av Coops medlemstidning "Mersmak". Superenkel och god. Kommer att prova dressingen till andra grönsaker som palsternacka eller kålrot.

Asiatisk morotssallad 1 port.

Hyvla/skär några morötter så tunt det bara går. Blanda 1 tsk sesamolja, 1 tsk risvinäger och 1 tsk sweet chilisås och blanda med morötterna.

Den andra är för oss som gillar frukt i mat och har det fantastiska namnet "Allra enklaste apelsinsalladen". Det här är ruskigt enkelt. Originalet är från Lotta Brinck och Nisse Petersons bok "Det vegetariska köket". Jag har bytt ut piripirin mot antingen chili eller cacao/chili-krydda och mängden kryddor är efter behag.

Allra enklaste apelsinsalladen 4 port

Skala 4 st apelsiner med kniv och skär i skivor. Strö över kanel och chili.

Det är återigen veganonsdag. Jag har tänkt på det fina med veganonsdagen, nämligen det att det sprider sig :) I och med att jag är beroende av matlåda i jobbet så måste jag laga mat dagen innan för matlådan, och då är det enklast att helt enkelt laga veganskt även tisdagsmiddagen. På samma sätt så får resterna av middagen på onsdagen följa med till jobbet på torsdagen. Vegomjölken som blir över från tedrickandet på onsdagen hamnar på gröten eller i en smoothie. Så min veganonsdag gör att det veganska sipprar in i vardagen.

Jenn inspirerar igen-till en tråcklad veckomatsedel

Jenn erkänner själv att hon inte var först-men hon var den som inspirerade mig att börja med veganonsdag. Nu har jag läst hennes blogg och hon har en veckomeny som jag har låtit mig inspireras av. Hennes original-dagar i veckan-ser ut så här:

• 1 tofu
• 1 fuskkött
• 1 linser
• 1 ost
• 1 nötter och svamp
• 1 ärter
• 1 bönor

Jag valde en lite annan approach och kombinerar den här matsedeln med ett tips från Viktväktarna-att låta veckans dagar ha olika rätter (t.ex. måndag-färs, tisdag-fisk ons-vegetariskt osv) jag vet också hur min vecka ser ut och ibland är det segt. Så det här är min middagsplanering för veckan:

• Måndag-fuskkött
• Tisdag-Bönor
• Onsdag-Veganonsdag
• Torsdag-Linser
• Fredag-Ost
• Lördag-Valfritt
• Söndag-Tofu

Som ni ser lite friare i vissa aspekter men lite mer bundet i andra. Den kan komma att utvecklas allt eftersom.

Vad tycker du?

 

Nyårslöften och kraftfull kladdkaka

Mitt nyårslöfte i år handlar om mat. Att jag ska laga mer mat från grunden och att den mat som hittar hem till mig ska bli använd. Det är något som alla kan göra, oavsett inkomst och matvanor. Att så lite mat det bara går slängs. Tyvärr så har jag märkt en negativ trend på den punkten, och det kändes som en bra och konkret sak att ta som nyårslöfte.

När det gäller att laga mer mat från grunden så innefattar det inte bara mat, utan också bröd, desserter, tillbehör och kryddblandningar. Goron gav mig en glassmaskin i julklapp och den ser jag fram emot att testa. Det blir en del tacos hemma så jag planerar att blanda egen tacokrydda.

Fungerar detta så hoppas jag att det blir en win-win situation. Vill leva och äta mer hälsosamt, och ska jag ta hand om all mat så måste jag ju tänka på vad jag köper hem.

Kan också meddela att jag har nu lärt mig att vit kladdkaka är ett kraftfullt vapen. Den kan nämligen användas för att smälta även ganska tuffa karlar. Den kommer jag deinitivt att baka igen. Inte svår att göra och mycket god. Nästa gång blir det nog med hemgjord glass.

I nästa inlägg skriver jag om det första jag tillagade 2014

Mina favoritmackor utan djur

SLV har kommit ut med en rapport om att ost är det livsmedel, utöver nötkött och lamm, som bidrar till de högsta utsläppen av växthusgaser. Det ironiska, och tråkiga, är att om man som vegetarian vill ha en macka så är pålägget som finns...ost. Jag tänkte därför tipsa om mina favoriter bland vegetariska mackor. Samtliga går att göra i ditt kök:

• Jordnötssmör och groddar
• Urtekram sandwich spread mango & chili
• Avocado och örtsalt
• Hemmagjord hummus och inlagd gurka

Jag kommer att återkomma med flera goda vegetariska mackor, bl.a. tofuröra med soltorkade tomater.

Veganonsdags-tvivel

Jag sitter här på morgonen en veganonsdag. Jag ska vara ärlig-det är veganonsdagstvivel. Funderar på om det är värt det. Det är inte maten som är problemet, jag lagar ofta veganskt även de dagar som "bara är vegetariandagar", det är mjölken i te. Jag erkänner, så är det. Jag har börjat arbeta på att lära mig dricka te utan mjölk, men på morgonen är min experimentlusta död.

Man kan säga att jag är åsnan mellan två hötappar, där vänster hötapp är min personliga njutning och höger hötapp är min vilja att göra gott för världen. Kan tänka att jag gör något bra genom att skippa köttet men det är ju den där lilla viljan att ständigt göra mer.

Det jag funderar på är att istället för att ha veganonsdag ha 2-3 dagar i veckan när lunch och middag är veganska. Det skulle egentligen inte vara någon stor omställning, så är det ju ofta idag. Och kanske fortsätta att öva på att dricka te utan mjölk varje onsdag.

Vilket är ditt svåraste att släppa matmässigt? Vilket steg funderar du på att ta men tvekar? Berätta i kommentarerna.

"Glass åt alla"-release och hösthalvtid

Idag har jag varit på bokrelease. Det händer inte ofta men får man en inbjudan från en av författarna så är det klart att det är läge att dyka upp. Boken som skulle lanseras heter "Glass åt alla" och är skriven av fem bloggare: Rasmus Klockljung, Johan Lundgren, Sofia Dahlén, Fredrik Åslund och Karolina Tegelaar och det är just glass utan mjölk och ägg. Både klassiker som vanilj, pistage och stracciatella och ovanliga smaker som basilika, lavendel och tomat-balsamico.

Releasen hölls på den söta butiken Poplin i Stockholm (skriver mer om den i min vanliga blogg) och det bjöds på olika glassar från boken. Hela sex olika sorter bjöds det på och jag hann prova följande:

Plommon och kardemumma
Frisk och härlig med kardemumman som en fin underton. Hade väntat mig att den skulle vara sötare men den var supergod.

Grönkål och äpple
Min favorit. Frisk och härlig med en dragning åt blåbär. Den här kommer jag att laga.

Dulce di leche
Härlig kola med en skön sälta. Jag kan se vad den här kan passa till.

Mjukglass vanilj
God men inte fantastisk. Goron (min köttätande pojkvän) friade till den på stående fot.

Något som jag gillade med alla glassarna är att du slipper den tunga känslan i kroppen som du får av animalisk glass. Därför köpte jag hem boken-för att kunna laga rolig glass och goda desserter.

Hamnade i en intressant diskussion om matbloggar-just detta att matbloggar behöver inte uppdateras varje dag på samma sätt som t.ex. modebloggar. Känns skönt för mig som har varit sporadisk senaste tiden men nu är jag tillbaka. Halva hösten har gått och jag är peppad. Goron och jag har bestämt att vi ska köra snabbmatsfritt i oktober så det kommer att bli en hel del bloggande om hemlagat. Har överhuvudtaget som plan att göra mer själv, så nu kör vi.

Ett ärligt tisdagsinlägg

When I'm wrong, I say I'm wrong.
De senaste två veganonsdagarna har gått käpprätt åt skogen. Har varit trött som ett uppvärmt lik, och äta bör man annars dör man (och jag har dessutom förvandlats till en yxmördare innan dess) så jag har hänfallit till osthaltiga rätter. Den kulinariska kreativiteten är inte på topp när du har varit med äldsta katten hos veterinären (Ozzy mår dock bra =) ). Så jag lovar ingenting inför imorgon. Kanske blir det veganonsdag, kanske inte.

Den fjärde veganonsdagen

I förrgår var det dags för min fjärde veganonsdag. En ovanligt avkopplad sådan eftersom jag hade förberett mat. Det blev dock en annan lunch i och med att jag inte fick något blast på min kålrot. Istället blev det friterad tofu, hirs och en form av coleslaw enligt principen "Här är ditt kylskåp"

• Spetskål
• riven, urkramad gurka
• en skvätt havregrädde
• en liten klutt av Kung markattas bönröra
• örtsalt

På den eviga frågan "Vad ska jag ha i teet" blev svaret hasselnötsmjölk. Kan säga att den är godaste vego-mjölken hittills. Den saknar den eftersmak som jag tycker att havre- och rismjölk kan ha. Lät min köttätande pojkvän testa en shot och han tyckte att det var gott. Den skvätten som blev över blev en smoothie idag innehållande:

• Nektarin
• Hallon (frysta)
• Hasselnötsmjölk
• Vaniljpulver
• Kardemumma

Supergod-det blir nog hasselnötsmjölk på vegansonsdagarna i framtiden.

Funderingar kring min tredje veganonsdag

Igår körde jag veganonsdag för tredje veckan i rad. Samma visa som förut, med en skillnad-denna gång drack jag inget te på jobbet på kvällen, i och med att jag inte köpte med mig någon vego-mjölk till jobbet. Tänkte därför skriva en lista på fördelar och nackdelar jag har upplevt.

Fördelar

• Att märka hur ofta ägg och mjölkprodukter används slentrianmässigt
• Att jag tvingas vara kreativ i köket och laga mat själv
• Jag upplever att jag är mindre sötsugen på kvällarna (eftermiddagarna är ett elände)
• Jag märker att det "spiller över" på de andra dagarna i veckan, det blir lite mer vegetabiliskt här hemma.

Nackdelar

• Jag är inte särskilt förtjust i vegomjölk, och te utan mjölk är inte gott
• Det gäller att planera sin mat
• Som jag nämnde, eftermiddagarna. Kan iofs bero på pms.

Jag kommer att fortsätta att köra veganonsdag, för jag tror att det finns lösningar på problemen ovan. Vegomjölken ser jag som en utmaning att dricka mindre te eller lära mig att dricka te utan mjölk. Planeringen vinner jag ju på alla dagar.

Veganer som läser detta, har ni några tips?

Inlägg 37: Fråga en vegetarian

Idag är det Earth Hour. Förhoppningsvis inspireras många av er att skapa ett klimatsmartare liv. En sak vi kan göra är att minska köttkonsumtionen. Jag tänkte därför hålla en frågestund för att peppa alla som vill äta mer vegetarisk. Jag är inte utbildad läkare eller dietist, så sådana frågor kan jag inte, men jag har levt som laktoovo i snart sju år och kan svara på frågor om hur det är i praktisk vardag.

Så varsågoda-jag samlar in frågor och publicerar på annandag påsk, när vi går tillbaka till vardagen. Skriv frågorna i kommentarerna.

Uppdatering 4/4: Då jag inte fick in en enda fråga så blir det inget svarsinlägg

Inlägg 30: I vilket jag resonerar kring jul och vego

Go'Kväll tog upp vegetarisk julmat i veckan. Jag var hoppfull när jag hörde det-jag jobbar ständigt på att uppdatera julmaten. Men vilken besvikelse det blev. Inte för att jag tror att kockar är några övermänniskor, men Johanna Westman begick det stora felet blandkostare gör-nämligen att dränka grönsakerna i grädde och ost. Det går men det är väldigt gjort och ganska tråkigt. Har man missat att man kan laga en vegetarisk paj eller gratäng, då kan man inte ha sett matprogram sedan Arne Weisse tände ljus på julafton.

Den stora utmaningen med julbordet när du slängt ut kött och fisk är enligt mig inte det varma julbordet utan det kalla. Visst man kan koka aubergine och lägga in i ättika för att det ska likna sill, men i min bok så finns det tillräckligt mycket god vegomat som står på egna ben. Att det är gott och ser vackert ut går före den traditionella julmaten.

Min tanke för det kalla julbordet är att göra en snygg sallad och dadlar med getostfyllning. Jag äter hellre det som förrätt än att imitera något eller bara äta ost. Jag är ensam vegetarian dessutom. Kanske jag vågar mig på en kall soppa också, att dricka i ett fint glas. Jag tänker tapas och plockmat. Ingen har svultit ihjäl vid ett julbord.

Vill ni se hur det gick till i Go'Kväll kan ni titta här.

I nästa inlägg klär sig min paradrätt i juleskrud.

Inlägg 23: I vilket jag gör en annorlunda frukost och levererar dagens hjärnsläpp

Kvällsarbete har sina fördelar-nämligen den att det finns tid att laga frukost i lugn och ro. Imorse lagade jag en omelett med lite bulgarisk vitost i. Blev mycket gott. När jag tänkte på att vitosten inte är ekologisk så började jag fundera på ersättning. Tanken ploppar upp "Jag undrar vad man har i veganska omeletter?"  Ja, ni hör själva. Jag ska inte tänka innan första muggen te;)

Inlägg 17: I vilket vegomat visar att den kan stå på egna ben

Vegetarianer är som blandkostare. Vi längtar också efter smaker och texturer. Idag lagade jag en fänkålstagliatelle med saffran och tomatsalsa. Saffran är en sådan smak som ofta binds till antingen lussebullar eller fisk, men det här är minst lika gott. Krämigt och härligt så det finns ingen anledning att belasta fiskpopulationerna när det är saffran du är sugen på. Nästa gång ska jag blanda i lite halloumi eller soja.strimlor, för det behövs lite protein.

Receptet hittar du här.

Hur omvandlar du traditionellt "köttiga" kryddor till något gott vegetariskt?

Inlägg 12: I vilket jag funderar över oliv-överflödet i vegetarisk mat

Det finns en sak i vego-utbudet i Sverige som förbryllar mig. Så fort du ska investera i mat som du inte har lagat själv, oavsett om det är pizza, pasta eller en sallad, så dyker oliverna upp. Det är väl ganska oskyldigt, problemet är att oliver är en av de få vegetabilier som jag har väldigt svårt att ta i munnen (undantaget den älskade olivoljan). Det roliga är att de flesta vegetarianer som jag har pratat med inte heller gillar oliver. Så frågan är: varför alla dessa oliver i vegomaten?

Min teori är att det handlar om en slags missriktad vänlighet. Oliver är en av de få vegetariska livsmedel som blandkostare uppfattar som lyxiga. Därför så bombas vegorätterna med dessa små grönsvarta gynnare så att rätten framstår som generös. Det fungerar inte riktigt. jag skulle gärna se mer kreativitet vad gäller vegoingredienser.

Vad säger du?

I nästa inlägg blir det det motsatta, en hyllning till en mycket underskattad grönsak.

Inlägg 5. i vilket Crimson och Morrica ger Nobelstiftelsen idéer

Köttfri måndags initiativtagares Jonas Paulsson har tillsammans med författarna Inger Edelfeldt och Mian Lodalen samt tenoren Rickard Söderberg föreslagit att Nobelfesten, som i år infaller på just en måndag, ska vara köttfri. Morrica skrev ett mycket fint svarsinlägg om det och köttfri måndag på sin blogg.

I kommentarsfältet spann jag och Morrica igång på temat. Jag kläckte föreslaget från norr till söder, med förrätt från Skåne och dessert i Norrland, men Morrica föreslog att göra tvärtom-Norrbotten har mer än bär även för vegetarianer. Då kom jag på från väst till öst, med förrätt på t.ex. tång från Västkusten.

Så, kära Nobelstiftelse, här kommer några fler idéer med några tankar om smaker och råvaror som kan användas:

• Skog och hav (svamp, tång, ramslök, enbär, havtorn)
• Astrid Lindgren (körssbär, smultron, ros, rotfrukter)
• Svenska världsarv (jordbruksprodukter från Öland, Ångermanland (höga kusten), Blekinge(Karlskrona)

Det jag hoppas på är att de vågar köra köttfritt och gärna närproducerat och ekologiskt. Det skulle bli en vacker markering, om festernas fest kan vara köttfri, vad skulle då stoppa vardagsköket?

Har ni fler idéer på vad vi skulle kunna servera på Nobelmiddagen?