Inlägg 33: I vilket en lysande idé blir mindre bra praktik

Jag hade en idé-att göra chokladbollar på cocosfett. Det är inte en bra idé-det blir mer choklad-blobbar. Så jag sparar resten av mitt cocosfett till stekning.

Inlägg 32: I vilket jag beskriver mitt planerade julbord

Det är planeringsdags för julbordet. Jag befinner mig lite mittemellan imitations-skolan, att vegomat ska likna köttmat (t.ex. ättiksinlagd aubergine och sojabullar), och skolan att vegomat står finfint på egna starka ben. I år har jag fått till det tycker jag. Jag återkommer att se hur det blir. Såhär kommer det att se ut om jag hinner med allt. Förutsättningarna är att jag är enda vegon i släkten.

 Kalla julbordet:

• Färska dadlar fyllda med getost
• Kryddig morotssoppa (Vi får se om den blir varm eller kall. Jag skippar krämen dock)
• Algsallad från Lotta Brincks "Det vegetariska köket"

Varma julbordet:

• Min julsallad som jag gör varje år (sallad 1 i länken fast jag använder helst gulbetor för det blir vackrast så)
• Sojabullar från Hälsans Kök
• Potatis i någon form (Det brukar min fasters trevliga familj fixa)
• Någon variant på ost
• Gott bröd

Jag återkommer med ett inlägg om hur julen blev i verkligheten.

Inlägg 31: I vilket min paradrätt klär sig i juleskrud

Jag har tidigare berättat om min paradrätt, potatisgryta med spenat och vanilj. Igår lagade jag den igen men jag bestämde mig för att klä skönheten i julskrud. Jag bytte helt enkelt spenaten mot färsk grönkål och bytte granatäpplena och russinen mot klippta torkade fikon. Jag tror att denna julvariant kan passa bra som middag på juldagen, när det är lätt att bli julmatstrött. Här kommer den-med copyright och cred till Lotta Lundgren.

• 2 vitlöksklyftor
• 1 gul lök
• 4 stora potatisar, fast sort
• 1 burk kokosmjölk
• 1 tetra kikärter (350 g)
• 1 1/2 tsk spiskummin, mald
• 1 1/2 tsk koriander, mald
• 1 krm vaniljpuder (pulveriserad vaniljstång, kolla hyllan för bakprodukter)
• 1 tsk socker
• ca 200-300 g färsk grönkål
• skurna torkade fikon

1. Finhacka vitlöken och klyfta löken. Skala och tärna potatisen.
2. Stek lök och vitlök i lite olivolja, tillsätt potatisen och låt steka med en stund.
3. Häll på vatten så att det precis täcks. Koka ca 15 minuter under lock tills potatisen mjuknat.
4. Tillsätt kikärter, grönkål, kokosmjölk, kryddor och socker. Smaka av med salt (börja med 1/2 tsk).
5. Låt puttra ihop till krämig konsistens ytterligare några minuter.
6. Servera med fikon och gärna kokt hirs.

Inlägg 30: I vilket jag resonerar kring jul och vego

Go'Kväll tog upp vegetarisk julmat i veckan. Jag var hoppfull när jag hörde det-jag jobbar ständigt på att uppdatera julmaten. Men vilken besvikelse det blev. Inte för att jag tror att kockar är några övermänniskor, men Johanna Westman begick det stora felet blandkostare gör-nämligen att dränka grönsakerna i grädde och ost. Det går men det är väldigt gjort och ganska tråkigt. Har man missat att man kan laga en vegetarisk paj eller gratäng, då kan man inte ha sett matprogram sedan Arne Weisse tände ljus på julafton.

Den stora utmaningen med julbordet när du slängt ut kött och fisk är enligt mig inte det varma julbordet utan det kalla. Visst man kan koka aubergine och lägga in i ättika för att det ska likna sill, men i min bok så finns det tillräckligt mycket god vegomat som står på egna ben. Att det är gott och ser vackert ut går före den traditionella julmaten.

Min tanke för det kalla julbordet är att göra en snygg sallad och dadlar med getostfyllning. Jag äter hellre det som förrätt än att imitera något eller bara äta ost. Jag är ensam vegetarian dessutom. Kanske jag vågar mig på en kall soppa också, att dricka i ett fint glas. Jag tänker tapas och plockmat. Ingen har svultit ihjäl vid ett julbord.

Vill ni se hur det gick till i Go'Kväll kan ni titta här.

I nästa inlägg klär sig min paradrätt i juleskrud.

Inlägg 29: I vilket jag kokar soppa för många världar

Idag lagade jag ett recept från min favoritkokbok "Det vegetariska köket" av Lotta Brinck (borde förövrigt alla som är vegetarianer eller umgås ofta med dem ha hemma). Det blev en soppa på två sorters potatis. Det här är vad som behövs.

6 potatisar
1 sötpotatis
1 gul lök
2 buljongtärningar
1 liter vatten
2 majskolvar
½ tsk spiskummin
½ tsk timjan
pressad citron
salt

Det är inte svårt att laga. Skiva bara potatisarna (båda sorterna) grovt, hacka löken och koka tillsammans med kryddor, buljong och vatten i 10 min. Därefter mosar du potatisen i grytan med en potatisstöt. Det behöver inte bli helt slätt. Skär majskolvarna i 2-3 cm tjocka skivor och låt koka i 2-3 min. Servera med t.ex. avocado, ett klick creme fraiche eller vad du nu gillar.

Jag hade inte så höga förväntningar på den här soppan men den är god. Däremot kommer jag att byta majskolvsskivorna mot majskorn nästa gång. Smaken av majs förgyller, men de är jobbiga att äta. Jag tror dock på denna soppa som grund för bonusmat. Den blir troligen en höjdare att hälla i t.ex. kokta bönor eller några strimlor quorn i den.

Det roliga med smaken i den här soppan är att den lika gärna kan ha traskat ut ur ett kök i Peru, som ur en skål på "The Green dragon" i Fylke, eller i en stuga i Westeros. Därav en soppa för många världar. Vi vet dock att den kommer från nya världen.

Inlägg 28: I vilket jag presenterar min paradrätt

Smaskens tog upp frågan om vad en paradrätt är. Det är en intressant fråga. Jag har inte så mycket att lägga till till hennes definition, att det är en rätt som du längtar till, återkommer till och gärna bjuder vänner och bekanta på. Gillar också hennes tanke om att en paradrätt inte måste vara oföränderlig, men jag har inte gjort några större förändringar av min. Har inte känns att det behövs.

Min paradrätt är Lotta Lundgrens potatisgryta med spenat och vanilj. Det var kärlek vid första tillagningen. Även om det är Lotta som har skapat den så är det min matfilosofi i ett nötskal, vegetarisk, ovanliga smakkombinationer som passar bra ihop utan alltför svåra eller dyra ingredienser. Har serverat den flera gånger och alla som har ätit den, oavsett matpreferenser, har gillat den. Fördelen är också att den är mild så den kan serveras med olika styrka på tillbehören. Nu var det ett tag sedan, men snart. Kanske vågar mig på en ny variant med grönkål.

Inlägg 27: I vilket jag hyllar enkelheten

Detta med italiensk enkelhet är ju snudd på den tröttaste matklyschan som finns men idag så lagade jag ett recept, signerat Fernando Di Luca, eller rättare sagt hans mamma. I korta drag så skär du broccoli i bitar, kokar tre-fyra minuter och fräser dem sedan med färsk vitlök, tunt skivad, och chili i olivolja. Jag hade inte färsk chili så jag tog flakes ur min burk. Så gott och enkelt. Enligt Fernando går alla kålsorter att laga på detta vis. Jag åt den tillsammans med de perfekta bönbiffarna och couscous gjord på vattnet från broccolin. Det blir full pott, jag kommer snart att laga det igen.

5 nitar av 5:)

Här hittar du receptet i sin helhet..